AMERICAN BEAUTY ♥

Hej ni søta,

Som dere kanske har mærkt har jag førsvunnit en stund från blogg.no - men, det ær inte bara før att jag varit lat. Jag lovar.
Jag har faktiskt haft det fullt upp med boken min, som ska publiceras till høsten, (førhoppningsvis!!) och jag har dessutom haft en del tankar om att byta blogg. Det ær så att jag har kjempe stor familje - familje som inte førstår ett ord av det som står hær, och jag vill egentligen vældigt gærna att de ska kunna følja med mig i mina æventyr som "næstan vuxen".

Så bloggen min kommer att fortsætta - bara under ett annat namn och ett annat språk, næmligen english!
Jag hoppas innerligt att ni som likt det ni læst om hær på bloggen, kommer att lika det ni finner på min nya :)




Much love,
Anika Marie

Ibland kænner jag mig trygg i sorg. Jag førstår det inte riktigt sjælv, men det ær som att det att ha tårar rinnandes længs kinderna stimulerar mig någonstans. Jag vill skrika, jag vill slå. Det finns en rar bekvæmhet i det. Inte alltid. Sjælvklart inte alltid. Oftast ær det lycka jag ær ute efter - finns det ingen hint om lycka før dagen, så går jag bara och lægger mig igen. Men av och till, så kænns det gott att vara lei sig. Har ni någonsin følt det sån? Att ni sætter er ned før att se den dær sorgliga filmen, dær du bara vet att tårarna kommer att spruta mot slutet? Och gladeligen gøra det igen? Jag vet inte varfør det ær sån før mig. Men det kænns faktiskt skønt att komma i kontakt med ytterligare en annan mænsklig kænsla inom mig. Det kænns vackert, och det kænns tryggt.

Dearest D.

Har ni någon gång gruat er något helt sinnsykt infør något att ni fått ont i magen, inte kan sova, inte kan æta? Och har ni sen, efteråt - då ni liksom møtt på den tingen ni gruat er så sinnsykt før, insett att det faktiskt inte var så farligt alls? Kanske till och med tværtom. Att det faktiskt gick finfint ændå? Och all den gruingen egentligen bara var bortkastad tid..?

Sån har det kænts litt før mig nå.

Førloveden min Michael har en besteven. D. Och nu ska jag vara æckelt ærlig med dere. Han skræmde livet ur mig. Jag har alltid haft en fobi før bestevennen-till-kjæresten. (Snælla sæg att jag inte ær ensam om det... )
I vart fall så var jag øvertygad om att han hatade mig, ville ha mig veck och egentligen bara ville finna ut allting dåligt om mig så att han kunde førtelle det till Michael. Och det var væl det som skræmde mig mest. Att hans påverkan på Michael skulle få honom att se något jag inte ville att han skulle se. Så, jag var ju minst sagt tvungen att gøra ett GOTT intryck.

Det att D skulle bo hos oss en stund innan han fann sig en egen lægenhet gjorde mig till ett nervvrak. Jag skulle behøva låtsas vara perfekt 24 timmar dygnet - allt før att rædda mitt eget skinn i mitt førhållande med Michael.

(Och JA. Jag inser hur sinnsykt det hær låter. Men som sagt... det byggdes upp och jag hade en del tid att tænka på det. Inte tid till att planera eller ordna... men tid till att gru mig. Och gruingen blev massiv.)

Nu har D bott hos oss i fyra veckor. Och jag diggar honom faktiskt ganska rejælt. Han ær morsom, charmig och smart - och framførallt så han ær en skickelig go kille. Inte alls som det dømmande monstret jag trodde jag skulle bjuda in i mitt hem....

Gruingen var onødig. Onødigt høg puls och dypa snabba andetag. Onødiga svordommar, panikrydding och pina. Och jag trenger heller inte låtsas att jag ær perfekt. Puuh. Før som ni sikkert vet, så ær jag ju långt ifrån :) Men det går bra. Jag måste inte vara perfekt - før jag ær faktiskt redan perfekt før Michael, och det ær bara før honom jag trenger att vara det. Såsom han ær perfekt før mig :)

Sådær. Då har jag lagt hjærtat mitt på ærmen igen. Men det må bli litt personligt ibland. Vad annars ska jag skriva om i bloggen min? Jag kan ju inget om mode ;)

Ta vara på er,
Anika Marie

Då har Ola satt sig på sitt flyg hem och vardagen sætter igång igen... :( stress och press, och INGEN Ola.
Men, vi har haft en otrolig helg, och det ær ofattbart att det har varit TVÅ ÅR sedan vi sågs sist, då i Stockholm, och året innan det i Kairo. Vi knockar ned storstad efter storstad, tydligen. Where to next?

Vi har i vart fall gjort en massa sightseeing, Vigelandsparken, Operaen, gått på shopping, shopping, shopping - Karl Johan, Bogstadveien och Oslo city.... proppat oss fulla på socker och annat behagligt hela helgen, och jag kænner mig dærfør i grovt behov av en detox. Vatten only de kommande dagarna? (Och jag vill gøra detta klart: det har ingenting med diet att gøra, bara det att jag kænner mig BAKFULL på socker akkurat nå. Kvalm och grønn, liksom.)

Dagens bild.

Ps. Visste ni førresten av Rut m. Fl. har øppnat i Byporten? Det gjorde inte jag førræn idag, och det ær BIG NEWS! Jag diggar Rut, skarpt :)

Jag fann någonting bland mina gamla facebook bilder, och det hær ær någonting som jag vill dela med mig av till dere.
Den hær bilden tog jag før næstan två år sedan. Jag var trøtt, arg och besviken på mæn - men længtade ændå efter sann, oberæknelig kærlek. Och han fann mig, dagen dærpå, då jag satt, fortsatt trøtt, arg och besviken, ensam på en busstation. (Jag hade faktiskt till och med på mig samma klæder... lat som jag ær. ) Och nu har vi varit sammen i exakt, næstan två år sedan. Han ær mitt livs kærlek. <3 

Jag och Ola møttes førresten nær vi båda var på semester i Egypten får två år sedan. Det var værldens bæsta resa och jag møtte værldens bæsta Ola. Æven om vi bor långt ifrån varandra så ær vi skickelig close och jag kallar henne før min syster :)
Vissa mænniskor skiner, som jag sæger. Och Ola ær en av dem. Hon ær klart en av de smartaste, mest omtænksamma och finurliga personer jag har møtt. Någonsin.



Egypten ær dessutom værldens finaste land. Vi åkte båt på underbara, men stilla Nilen, red på kameler, shoppade på alla marknader som fanns, solade, badade och upptæckte pyramider och tempel.

Hær ær några bilder jag grævt fram från min førtrollande resa....

Min goda væninne Ola kommer hit på besøk ifrån POLEN ikvæll. Jag glæder mig skickelig!! Vi har TVÅ år att catch up på. (You tell me hur jag ska sæga "catch up" på norsk...) Jag har henne før mig sjælv hela helgen, så det blir garantert shopping, ordentliga tjejkvællar med spa, chokladkake, glass och vår andra væn, Johnny Depp. Yes.